Hur blir man matematisk?

- Vi är redan matematiska och det vi gör är redan matematiskt. Det gäller bara att få syn på det. Det sade forskaren Anna Palmer i den workshop om matematik, genus och dans som Genusskolan.se anordnade på Skolforum.

Till musik fyller vi golvets alla tomma utrymmen, beräknar hastighet och avstånd, och stannar då och då i olika former och positioner, former som vi sedan får i uppdrag att teckna ned på papper. I en workshop på Skolforum på Stockholmsmässan visade danspedagogen Elis Storesund hur det kan gå till att korsa ämnet matematik med dans.

- Vad vi gjorde är att känna avstånd, vilken hastighet kan jag ha, vad är rummet, var är alla andra, vilken form har min kropp, vilka former kan jag göra, och det blir matematik, sade forskaren Anna Palmer som tillsammans med Elis Storesund höll i workshopen.

Estetiska ämnen som dans, arkitektur och naturvetenskap är väl lämpade för att visa hur allting innefattar matematik, menar Elis Storesund och Anna Palmer. Att arbeta med dessa ämnen kan också hjälpa till att sudda ut de könsstereotypa uppfattningar om matematik som finns.

Anna Palmer forskar och utbildar i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon har skrivit boken Hur blir man matematisk? Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn utifrån sin avhandling.

Enligt henne gäller det att komma bort från synen på matematik som något man först tänker ut och sedan tecknar ned på ett papper och istället utgå från kroppen och synliggöra vad barn gör som redan är matematiskt. Genom aktiviteter där barnen är fokuserade, engagerade och deltar med hela kroppen blir det lättare att förstå vad matematik är och vad det kan användas till.

Som exempel tog hon en förskoleklass där några killar använde pulkorna för att åka snowboard. Pedagogen såg att det de försökte åstadkomma var rotationer och utifrån det spann samtal om matematik och om vad killar, respektive tjejer förväntades kunna göra. För att överbrygga könsstereotypa gränser prövade pedagogen bland annat att tillsammans med barnen göra en ”snowboarddans”. Barnen kom fram till att det var en dans som inte kunde betraktas som vare sig ”killig” eller ”tjejig” och att snowboarddans nu var ”det nya coola”. Samtidigt hade de använt sig av matematiska beräkningar som form, vinklar, hastighet och rotationer.

- Lärande och identitet skapas i samspel med snowboards, snön, backen, dansen, musiken och med matematiken, det går inte att dra gränser utan det skapas samtidigt, sade Anna Palmer.

Text: Inga-Bodil Ekselius

Läs mer

Så kan du jobba med genus och jämställdhet i förskolan

Fler arrangemang om jämställdhet i förskola och skola på Skolforum