Nyhet: 2012-06-21
Bilden av den dataspelande ynglingen som sitter isolerad i sitt rum är väl etablerad men knappast sann. Det visar en ny avhandling om den sociala gemenskapen mellan unga män som träffas för att spela på spelcaféer och LAN-festivaler.
I avhandlingen Hanging out in the game café undersöker sociologen Fatima Jonsson gemenskapen på spelcaféer och LAN-festivaler, där majoriteten av besökarna är män i åldrarna 14-20 år. Hon beskriver hur ungdomar sitter tillsammans sida vid sida, äter godis, lyssnar på musik och engagerar sig i varandras spel.
- För mig är det självklart att dataspelande är en social aktivitet. De flesta går till caféerna ihop med sina kompisar och sitter tillsammans vid sina datorer, säger Fatima Jonsson.
Hon beskriver hur dataspelandet blir ett sätt att umgås och vara kompisar.
- De pratar mycket om spelen, men också om andra saker, som skola, semester och kompisar. Samtalen pendlar mellan spelen och andra vardagliga ämnen, säger hon, men tillägger att stämningen i salen ibland också kan vara ganska hätsk. Hon drar en parallell mellan spelcaféerna och gemenskapen mellan män inom fotbollen, och konstaterar att båda miljöerna till viss del präglas av en slags machokultur. Det handlar om att vinna eller förlora och den som begår misstag i spelet pekas ofta ut av de övriga i salen genom utrop som ”du suger!” och ”vilken looser du är!”
- Den jargongen hänger ihop med ett visst sätt att umgås och skapar hierarkier mellan spelarna, säger Fatima Jonsson.
Samtidigt poängterar hon att många av spelarna också är stöttande och inkluderande.
Fatima Jonsson beskriver spelcaféerna som ett tredje rum dit ungdomarna går för att komma bort från hemmet och skolan. Det blir en tillflyktsort, men gemenskapen bygger också på en slags exkludering. Det är främst vana spelare som är välkomna och miljöerna har nästan helt domineras av män.
- Jag trodde nog att det skulle vara lite mer blandat. Det är allt fler tjejer som spelar dataspel, men inte i de här sammanhangen, säger hon.
De flesta besökarna på spelcaféerna kommer dit med sina kompisar och umgås i huvudsak inom sin grupp.
- Tjejer som spelar har kanske inte har sådana nätverk av kompisar med samma intresse och då kan de lika gärna spela hemifrån online. Det kan också vara så att killdominansen i sig blir ett hinder, säger Fatima Jonsson.
Hon konstaterar vidare att föreställningar kring genus etableras inom dataspelsvärlden genom att kvinnor sällan betraktas som proffs.
- Det finns föreställningar om att kvinnor spelar av sociala skäl medan män är mer tävlingsinriktade. Därför är det viktigt att synliggöra att kompisarna och relationerna har stor betydelse även för män som spelar, säger hon.
I avhandlingen undersöker Fatima Jonsson också hur föräldrar ser på sina barns intresse för dataspel. Hon konstaterar att fysiska uteaktiviteter värderas högre än stillasittande inomhusaktiviteter, och därför vill vuxenvärlden gärna ha kontroll över hur mycket tid ungdomarna ägnar åt spelandet.
Samtidigt visar föräldrarna ett stort ointresse för sina barns hobby.
- Flera av ungdomarna har försökt lära sina föräldrar att spela, men föräldrarna tröttnade snabbt, säger Fatima Jonsson.
Hon tillägger att dataspelandet fortfarande är en ungdomsdriven aktivitet, till skillnad från till exempel fotbollen, som oftast leds av engagerade vuxna.
- Att dataspelandet är ungdomsdrivet tror jag till viss del kan förklara att det fortfarande ses som lite suspekt från vuxenvärlden. Kanske blir det annorlunda när nästa generation får barn, säger hon.
Fatima Jonsson disputerade vid Stockholms universitet med avhandlingen Haning out in the game café: Contextualising co-located computer game play practices and experiences.
I Genusflödet rapporterar vi om nya avhandlingar och böcker inom det svenska genusfältet. Prenumerera på flödet i din RSS-läsare, Twitter eller Facebook. Du kan också tipsa andra genom delafunktionen längst ner till höger eller via mail på "tipsa en vän".
Har du sett vårt nyhetsbrev? Få de senaste nyheterna direkt i din e-postlåda. Börja prenumera här!