Nyheter

• Nyhetsarkiv

"Viktigt att professorer agerar gate openers för unga forskare"

Nyhet: 2010-11-18

Våga stå fast vid det ni brinner för. Den uppmaningen utfärdade flera av föreläsarna som vid sekretariatets konferens för genusdoktorander delade med sig av personliga med- och motgångar från sin karriär.

- Både ångestfyllt och peppande, kommenterade en av deltagarna.

Efter att ha passerat nålsögat in till doktorandutbildningen, tagit sig igenom åren av avhandlingsarbete och genomfört sin disputation går flertalet doktorander inom genusforskningen en tuff och oviss framtid till mötes. När Nationella sekretariatet för genusforskning för första gången arrangerade en konferens särskilt riktad mot doktorander var syftet att rusta forskarstuderande för en framtid inom akademin. Erfarna och framgångsrika genusforskare delade med sig av såväl råd för publicerings- och ansökningsstrategier som personliga erfarenheter av med- och motgångar på vägen fram till sin nuvarande position. Deltagarna fick också öva sig för framtida möten med media i en workshop på temat ”Så presenterar du din forskning på en minut”.

Från höger: Kajsa Widegren, Jenny Dahlgren och Rikke Juel Madsen var tre av deltagarna vid Nationella sekretariatet för genusforsknings konferens för doktorander. Foto: Johan Wingborg.

Hur ser då deltagarna själva på vad som bäst kan rusta dem för tiden efter disputation? Konferensdeltagaren Linn Sandberg, doktorand vid Tema Genus, Linköpings universitet, nämner de etablerade forskarnas agerande som en av de viktigaste faktorerna.

- Det är viktigt att de som är professorer agerar gate openers för unga forskare genom att till exempel inkludera dem i sina projekt.

Forskningsfinansieringens moment 22

Till våren kommer Sandberg, som disputerar med sin avhandling om äldre män, maskulinitet och sexualitet att få möjligheten att utnyttja så kallade Karriärskjutsmånader, vars syfte är att ge Linköpings universitetets Temadoktorander styrfart i karriären efter disputation. Bland forskningsfinansiärerna finns emellertid en del övrigt att önska, anser Sandberg.

- De säger att de vill stötta unga forskare, men vissa delar av systemet funkar verkligen inte så bra. Till exempel borde man göra det möjligt att söka post doc redan före disputation. Nu kommer jag behöva vänta i 1,5 år eller mer på att en speciell postdoc-tjänst som passade mig ska utlysas igen.

För att kunna orientera sig i tillvaron som doktorand är samtalet med andra forskarstuderande viktigt, menar Sandberg. Under sin tid som forskarstuderande har hon varit med och startat upp en seminarieserie för doktorander, där man diskuterat frågor som exempelvis makt inom universitetsvärlden eller om relationen till sin handledare.

- När man blir antagen är man så osäker på vad som gäller inom akademin. Ganska snabbt efter att man har blivit antagen börjar man också oroa sig för tiden efter disputation, var man borde synas, hur man ska nätverka och om det kommer finnas tjänster.

Andreas Ottemo, ingenjör och genusdoktorand vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, tror att den samtida excellenstrenden försätter de nydisputerade i en än tuffare sits.

- Satsningarna på excellens innebär att de som redan har resurser ska få mer. För dem som befinner sig i glappet mellan doktorandfasen och att själva vara meriterade nog för att kunna få egna medel kan detta bli problematiskt, eftersom det krävs medel för att skaffa de erfarenheter som krävs för att få medel.

Forskarutbildning en inspirerande ynnest

Ottemo skriver sin avhandling om teknik, kön och sexualitet vid högre teknisk utbildning och beskriver hur han som forskarstuderande med genusinriktning inte sällan möter en kluven och känsloladdad reaktion från omgivningen.

- Å ena sidan möts man förvånansvärt ofta av en viss aggression, å andra sidan finns det också en stor nyfikenhet hos människor, säger Ottemo.

Osäkerheten och den akademiska miljöns baksidor till trots beskriver både Ottemo och Sandberg tillvaron som genusdoktorand som präglad av en stark upplevelse av meningsfullhet och lust inför uppgiften.

- Det är en ynnest att få fördjupa sig i något man är så engagerad i. Jag upplever en slags skräckblandad förtjusning inför den frihet som finns i att det faktiskt är jag själv som styr och har ansvar för mitt eget projekt, konstaterar Ottemo och får medhåll av Sandberg:

- Även om det är tungt emellanåt är det extremt inspirerande och roligt dels att få arbeta i en miljö med kreativa och öppna människor, dels att få tid att tänka och sitta ner och formulera sig. Jag tror ju också att det jag gör kan leda till att förbättra människors liv.

Tips från förbundsordföranden

Sveriges genusforskarförbunds ordförande Malin Rönnblom var en av föreläsarna vid doktorandkonferensen. Här ger hon sina bästa doktorandtips.

1. Ha en alternativ plattform. Att enbart se sin framtid i akademin, med den osäkerhet som råder när det gäller anställningar och finansiering, kan lätt bli ”förlamande”. Kontaktnät och uppdrag utanför akademin vidgar vyerna. Att veta att man har ett alternativ till akademin gör det också enklare att stanna kvar och stå ut med osäkerheten.

2. Välj små konferenser framför stora. Mindre konferenser, gärna med workshops där du får möjlighet presentera ditt arbete och också sitta med samma personer under flera dagar, ger större möjligheter till att lära känna andra forskare och skapa nätverk.

3. Sök pengar hos otippade finansiärer. Kom ihåg att det finns andra finansiärer än Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond att söka pengar från. Själv har jag exempelvis fått pengar från Institutet för tillväxtpolitiska studier, Svenska kommunförbundet och NOS-S, det nordiska forskningsrådet.

4. Sök samarbete med andra! Forskning blir oftare både roligare och mer intressant om man jobbar tillsammans. En ansökan med forskare från olika lärosäten kan också ha ett försteg eftersom den tydligare kan visa på tvärvetenskapligt samarbete. Dessutom är det enklare att ta emot ett nej som grupp än som enskild.

5. Gå med i genusforskarförbundet och vårt doktorandnätverk. Genom förbundet får du bland annat möjlighet att vara med och påverka det forskningspolitiska läget, inte minst när det gäller finansiering för vårt forskningsfält.

AV: Frida Lundberg